Ideologiskt historiebruk

Vi människor tycker för det mesta att det viktigt att få andra att hålla med om våra åsikter.  Man vill att de som lyssnar ska förstå att man själv har den rätta ideologin. Det behöver egentligen inte heller handla om ideologier, det kan vara lika gärna vara till exempel religion, idéer eller åsikter.

 

Politiker är personer som behöver övertyga folket att just deras parti är det rätta. Då brukar de hänvisa till historien. Donald Trump som var USAs president  2017–2021 använde ofta kända historiska personer eller händelser för att folk skulle tycka att hans beslut var kloka. 

 

Om Lincoln sa Trump: "Fantastisk president. De flesta människor vet inte ens att han var republikan, eller hur? Är det någon som vet?...Vi måste bygga upp det lite mer.” (21 mars 2017)

​

Donald Trump tyckte inte om att journalister kritiserade honom. Han ville begränsa USAs media. Hans historiebruk lät så här:

​

"Thomas Jefferson, Andrew Jackson och Abraham Lincoln, och många av våra största presidenter, slogs med media och skällde ut dem, ofta på grund av tidningarnas lögner. När media ljuger för folk kommer jag aldrig, aldrig, låta dem komma undan med det. Jag ska göra vad jag kan för att de inte ska slippa undan.

De (media) har sin egen agenda, och deras agenda är inte er agenda. Faktum är att Thomas Jefferson sa: ”Man kan inte tro på något som finns i en tidning.” Det var den 14 juni, min födelsedag —1807." (18 februari 2017)

 

Trump lyfter fram historia som stärker och förskönar den ideologi/tro/övertygelse man själv står för, eller kritiserar andras ideologi/tro.

Används för att stärka sin egen politik eller svartmåla sina motståndare. Ett exempel på det är när han 9 oktober 2016 jämför Abraham Lincoln med Hillary Clinton (hans motståndare i presidentvalet):

​

“History lesson: There’s a big difference between Hillary Clinton and Abraham Lincoln. For one, his nickname is Honest Abe.”

​

(Översättning "Historielektion: Det är stor skillnad mellan Hillary Clinton och Abraham Lincoln. För det första är hans smeknamn Ärliga Abe.”  

 

​

Försöker man övertyga hur bra något var förr i  tiden för att visa att det egna partiet, eller egna  ideologin, folkgruppen, religionen har rätt?  

Eller vill man övertyga hur dåligt andra (tex  partier, ideologier, folkgrupper, religioner) handlat  förr i tiden? 

Försöker man försköna det egna politiska partiet?  Försöker man svartmåla motståndarens ideologi? 

Verkar man ha valt ut vissa delar av historien för  att visa hur bra eller dåligt något är?  

Är källkritik inte viktigt?